Idag när jag och Jane gick bort till ridhuset med Damita och Quinnie stod det hinder framme.
Wiiiee vad roligt tänkte vi, haha :P
Eftersom meningen var att jag skulle hoppträna imorgon tänkte jag bara ta något språng, men det blev faktiskt bara ett. När jag hoppat ett hinder kände jag hur ryggen sträckte sig igen, fan :/
Den var nästan helt 100 och jag trodde faktiskt jag kunde hoppa nu men det fick jag ju bekräftat att det kunde jag inte :(
Att gå från nästan helt bra igen till katastrof känns bara så jävla ruttet just nu :(

Jane hade i alla fall roligt och skenade runt i ridhuset med sin vildhäst och hoppade, HAHA stördo.
Smärtan blev bara allt värre och när jag kom tillbaka till stallet hade jag så ont så jag inte kunde stå upp. Jag började gråta som en liten bebis och jag som aldrig gråter annars...
När jag bröt nyckelbenet reste jag mig direkt upp igen och skrattade 5min senare?
Men denna gången tog smärtan verkligen över allt och jag kunde inte kontrollera mig själv. . .
Snälla Jane hjälpte i alla fall mig med allt i stallet, tack hjärtat <3

Just nu känns bara allt så fuckat och jag hoppas seriöst inte jag vaknar upp i morgon så jävla ont jag har .


Foto: Ida