Idag blev det även ett litet dressyrpass med Little Yankees "Lillys" uppe på Sölvesborgs ridklubb.
Jag brukar ställa upp att rida henne lite när inte hennes ägare kan, som t.ex. nu när hon var sjuk :)

Lillys är en liten D-ponny född 2003 import från Polen.
Hon är en liten pigg tjej som tävlat en del i hoppning.
Lillys är lite lik Damita i psyket. Blir det för mycket i ridhuset med personer, andra hästar och hinder blir hon lätt stressad och kommer det något plötsligt ljud eller om det står någon läskig sak i närheten reagerar hon direkt. Dock gör hon inte riktigt lika stora rörelser som Damita kan få för sig att göra ibland haha.

Det gick i alla fall bra idag och ponnyskrutten lyssnade fint på min hjälper och fick massa beröm såklart :D Bara man är jätte mjuk och inte drar i henne i munnen så går hon super fint i mellan åt :)
Hon är ju inte så gammal och har en del muskler till att bygga upp, så det måste man absolut ta hänsyn till!
Men allt går bättre och bättre för varje gång som jag rider henne. Jag känner att jag har hittat många knappar på henne och hon litar och lyssnar på mig mer nu än vad hon t.ex. gjorde första gången.

Tyvärr är det allt för många som har för stor press på sina hästar och ponnysar. Många vill att dom ska gå perfekt direkt och gärna hela tiden också så därför särar man på händerna och sågar ner en häst på tyglen. Behöver jag ens påpeka hur stort fel det är? Om man inte kan rida ner en häst på tyglen mår den nog till och med bättre och springa med huvudet upp i luften. När man dessutom sågat ner en häst går den ändå inte på tyglen utan du har tvingat den att kröka på nacken vilket är rättså onödigt? Självklart är det skillnad att hjälpa en häst ner på tyglen, t.ex. en unghäst. Men det är inte samma sak, jag menade dom som sitter och sågar hästarna i munnen :/